I lördags, 2021-07-31, var dagen äntligen här. Vår bröllopsdag. Och nu sitter jag här på måndagen direkt efter. Johnna håller på att torka blombladen från sin bukett och diadem. Jag tänkte jag skulle skriva något kort.

Vi är så otroligt glada, tacksamma, nöjda, muntra, lyckliga och alla positiva superlativ som finns. Dagen kändes underbar och lyckönskningarna har strömmat in på alla platser. Jag vill tacka så många, men i detta inlägg får det bli ”ingen nämnd, ingen glömd”, för vi ska tacka på ett bättre Svenneling-Vestin-sätt senare när vi har rikligt med tid till det.

Jag konstaterade på morgonen här att livet inte är makalöst längre. Nej, det är så mycket bättre, för nu har jag en maka.

Nuff said! Vi återkommer!